Alotfunstuff, min sida.

Har du fasnat i mobilen?

Luke Smith hittade på ett uttryck innan han blev kristen fundamentalist. I sin frustration om hur så många människor är extremt beroende av sina telefoner så förklarade han att dessa människor är så kallade "In-Cells" vilket bortsett från anspelandet av Incel är en otroligt bra beskriving av vissa mäniskor idag.

Jag har långsamt men säkert börjat aveckla internetberoende och datorbaserades saker i mitt hem och liv. Det hela började med min frustration kring smartklockor i den fria världen, fri som i fri mjukvara då. Med min underbara lilla Casio har jag inte klandrat den det minsta och jag använder den mer och mer för att den har mycket av det jag letar i elektronik. Egenskaper som jag eftertrakar är ju hållbarhet, tålighet och effektivitet, egensakper som gör en sak till ett vektyg och inte ett projekt i sig själv, som kanske till och med tar upp ens liv.

Min enkla, grundläggande, och okrångliga Casio, soldriven till och med.

Så i min insperation av den klockan funderade jag på hur mycket av mitt liv som sugits upp av media, spel och annat som inte är att leva livet. I mina ansträgningar om att reducera mitt beroende av tekink som inte är hållbar, tålig eller effektiv så valde jag att separera bort min plånbok från min telefon, för första gången på 15 år. Jag vill kunna gå en promenad utan att min telefon följer med och jag vill kunna ha ett öga på klockan utan att min telefon vet det. Men en morgon så skulle jag till jobbet och hittade inte mina hörlurar, något som jag haft på mig till skolan, universitetet och jobbet nu varje dag sedan jag var 16. Jag valde därför att strunta i hörlurar och lägga min telefon i min ryggsäck. Nu när jag hade en separat plånbok så var det inget problem att resa med kollektivtrafiken, men jag såg andra människor.

Jag kan inte ha tänkt på det tidigare, men jag var helt ensam på hela tåget om att inte ha en telefon i handen. Jag blev helt shockad när jag tog och gick igenom vagenen som om jag behövde komma längre fram och såg bokstavligt alla, från barn, tonåringar, vuxna och dom som gränsar till penstionen stirra på sina mobiler. Det var så länge sedan jag kände mig som en utomjording till den nivå som jag kände då. Jag måste blivit vit i ansiktet men jag noterade att från stationern jag gick ombord på, vägen till mitt kontor, och i mitt kontor, och vägen hem, så var jag övervakad av kameroer som satt i tågen, uppställda av polisen eller min som arbetsgivare fann nödvändiga.

Jag har ju nämnt att ens telefoner med Apple eller Googles mjukvara är övervakningsmaskiner som lyssnar på en. I en artikel från internetstiftelsen menade Karl Emil Nikka att det inte går eftersom att telefon inte tillåter det samt att det finnns bättre sätt att lyssna på folk. Han bemöter ju naturlitvis inte fakutmet att dessa enheter har sluten källkod och lagringen samt bredandet som krävs för att fånga upp samtal är trivial i dag. Eftersom sluten källkod inte kan granskas och dessa aktörer ha incitament att använda system som övervakar personer till maximal nivå så bör man vidta ågrärder för detta.

En vanlig skylt här hemma, låt oss se vad effekterna blir.

Men det gör inte vanligt folk, för dom är ju telefoner bara telefoner, dom tänker inte på att den i princip är viktigare än deras hemmanyckal och spar mer och kännsligare infromation om dom än vad sjukvården spar. Jag satt där på tåget hem, omrigad av mikrofoner, kameror och dessa Incells som tittade på Tiktok, Youtube eller Reels.

Men under min egen fördärvade behandling emot mobilberoende och meningslös konsumtion av media så funderade jag jag vidare på det som drev mig till detta. Jag spelade i en kort period av en vecka, Project Zomboid. Det spelet utspelare sig 1993 och jag var bekant med mycket av verkligheten av 1993 sedan tidigare. Eftersom tätbebygelsen är så farlig och målet med spelet är att överleva så länga som möjligt drogs jag ut i skogen för att finna både mat, och matriall för överlevnad. Men i dom skogarna av glesbebygda Kentucky, med öronen på spets efter de odöda så kom jag till frids på en nivå jag inte känt på flera år.

Ljuden av fåglar, vinden in träden och mina egna fotsteg var sköna. Jag fick tid att fundera och refliktera på saker i mitt liv, yrke och var jag vill med det hela. Jag har ju bara ett liv, och en chans att leva det. Och jag vet ju att jag vill vara en person som är värdlig och inte uplåst i onödiga trivialiteter som presenteras som absolut livsviktiga. Jag vill inte ge tid åt saker som inte ger mig något i gengält, folk så som aktiviteter.

PZ, ett otroligt roligt spel, men fort går det att dö.

Jag gick då, i skogen och plockade bär, svamp och örter, förbered på det värsta, sen insåg jag att jag kan faktisk göra detta, på riktigt. Jag behöver inte gå har i en syntistisk skog, med virtuella bär och påhittade faror, jag kan ju leva detta på riktigt, när jag vill. Spelet motiverade mig faktist att gå ut i skogen och lära mig om svampar som kremlor, sopar och fingersvampar men jag plockade även upp mitt fiskade. Jag raderade Steam och formaterade om datorn som hade filern på sig, något jag har en som vana att göra och beslutade mig för att börja leva efter en princip:

Teknik är verktyg, inte nöje.

Jag tänker bara använda internet för att få fram infromation som ger mig något, då den tar för mycket tid annars i menigslöst scrollande. Jag vill inte ha Snapchat som förpestar sin app med Discover funtionen. Jag raderade alla Youtube klienter, och musik streaming klineter. Målet med dessa handlingar är att försöka skapa en miljö där jag kan bli uttråkad, och faktisk bli motiverade till att göra saker, istället för att döda tid med mobilen, TVn eller datorn.

Förr i tiden så klandrade folk TVn för att vara en dumburk som konsumerade ens liv. Innan det var det radion som höll folk fast i sängen medans dom lyssnade. Till och med tidningarna har blivit kritiserade för detta. Men i dagens sammhälla dominerar i princip två typer av media. Dessa är serier, i ett seriellt fromat, samt datorspel, ofta online eller modifierbara. Dessa två typer av nöjen har inget slut eller gräns på hur mykcet dom vill ta av din uppmärksamhet för att dom kan alltid expanderas med nytt matriall igneom internet.

Ett gamalt slang för TV:n, men kommer mynta den nya "Idiot Slab" för telefonerna.

Ta något som en MMORPG, varför inte RuneScape, i det spelet kan man slösa boktsavligen år av sitt liv på att nöta ut olika skills eller uppdrag, enbart för att stå där i slutändan helt tomhänt. En serie som är seriell har alla episoder kopplade till varandra, vilket inte var normen innan år 2000, och dessa typer av serier har inga berättelser som får ett slut eller drama som upphör, vilket får en att vilja titta på nästa episod.

I dagens sammhäller kan en person binge-watch, eller strektitta som jag kommer kalla det nu, en serie i flera dagar. Ett bra spel kan konsumera en persons uppmärksamhet i flera veckor, till nivån att dom misstar sig för att behöva kolla spelets mekanik när dom gör något i verkligheten. Jag tror inte att de äldre episodiska serierna, radion som man inte styr eller tidingar med ett slut kommer i närheten av hur beroendeframkallande och tidskonsumerande modern media kan vara. För mig har jag aldrig riktigt kommit in serier och det var länge sedan jag kunde slukas av ett spel.

Ett problem jag har upplevts är att barriären att komma in i spel och serier har blivit högre med åren. Du måste kunna så mycket kontext eller mekanik av spelet att tidsinvesteringen av spelet gör det otillgängligt. Jag orkar inte lära mig allt om något spel inför att jag ska spela det och då är de ända roliga spelen dom som faktiskt är utamande, vilket tar ännu mer tid för att man måste öva upp sig. Serier har ändå för mig blivit en sak som är låst bakom betalväggar eller så blir jag så besviken av hur dumma serierna är att det är häpnadsväckande. I dessa serier så beter sig ofta vuxan personer som glorifierade tonåringar, eller barn. Och jag blir helt ointresserad.

Vi har ju sist "innehåll" på nätet. Video, bilder, memems och trådar är ju sådant som har en mycket låg tröskel att skapa men som kan ha stor spridning i våran tid. Denna typ av nöje är ju likt alla fromaten som jag nämnt, fast kombinerat. Du har säkert upplevt att du slösat bort en timme på toaleten för att du scrollade på din telefon. Jag har ju valt att i prinicp helt frånkoppla mig från detta för att faktiskt uppleva mitt liv, något som många anser är tråkigt. Idag är nästa alla människor helt oförmågna att vara lite uttråkade, och jag har valt att inte vara som dom.

Vi lever i en värld av teknik och maskiner, system som är automatmatiserade och rationaliserade. Jag kan välja att vara okunnig om dessa saker, den verklighet jag lever i, eller så kan jag välja att förstå, känna och uppleva den. Jag har valt det senare.