Alotfunstuff, min sida.

Peaken av 90 talets MUDs (Multi User Dungon) spel.

För nästan tjugo år sedan introducerades jag av en av mina bästa vänner till mitt första riktiga MMORPG, Runscape. Jag var relativt sen in i det hela, då året måste ha varit 2006 eller 2007. Jag kunde inte engelska och kunde knappt förstå spelet, men mekanik i ett spel lär man sig som barn genom flera försök och några dödhändelser i spelet.

Jag älskade Runescape. Spelet gav en total frihet i den begränsade världen av FTP (Free to play), där man kunde göra allt från matlagning, fiske, gruvdrift, leka smed och naturligtvis döda jättar, drakar och demoner. Spelet var fantastiskt för ett barn som levde i en relativt begränsad tillvaro av 2000-talens villaområden. Jag introducerade spelet till min bror och andra vänner och la hundratals timmar på det.

Skillanden när man uppdaterade spelet, något jag faktiskt inte gillade så mycket.

Men sedan kom uppdateringar som jag inte gillade så mycket, och jag blev mindre intresserad av RS och mer intresserad av tjejer, krig och andra spel. Så jag slutade spela Runescape vid 2011. Jag tittade sällan tillbaka på Runscape utanför dess musik som jag fortfarande har nerladdad alla dessa år senare. När Old School Runscape kom ut 2013 var jag totalt ointresserad av att börja om och lägga hundratals timmar på grind för att åstadkomma en liten andel av det jag gjorde på min ursprungliga karaktär, som jag hade haft sedan jag var nio.

Men nu kom något i mig, jag satt hemma på min soffa och mekkade med något på mina servrar, lyssnandes på musiken från Runescape. Från intet sökte jag på Arch Wikin efter Runescape och vips, det finns OSS mjukvara för spelet. Spelet var ju skrivet i Java sedan 90-talet, så jag testade att ladda ner Bolt, och sedan lyckades jag komma ihåg mitt konto och lösenord alla dessa år senare.

Vad hände med Lumbridge? varför har vi deporterats till gränsen till member världen och en massa troll?

Jag loggade in och slogs av alla förändringar som hade skett under de senaste 15 åren sedan jag spelade spelet. Nostalgin överväldigade mig lite, och jag fällde nästan en tår när jag såg att mina gamla vänner hade varit utloggade i mer än tio år och var så bortglömda att dom inte ens hade sina namn synliga längre, bara ett ID.

Jag gick ut från GE och besökte mina gamla trakter som moss-grottorna, strongholdet, gruvor och även cooking guild. Jag blev så nostalginisk att jag till och med ringde min bror och berättade att jag var inloggad för första gången på 15 år. Han loggade in själv och mötte mig i spelet. Vi gick runt lite och tittade på de gamla och nya sakerna. Sedan stängde vi ner för kvällen.

Ah, som världen ska var, ungefär som 2006.

Dagen efter skapade jag ett Old School-konto och återvände till Gielinor som det var, ungefär, för 20 år sedan. Som en ny karaktär men med min kunskap om spelet och min förståelse för engelska var det relativt lätt att börja om. Stegen som ny rusting, vapen och dess quests kändes så mycket lättare och mindre än vad de gjorde som barn. Något dock som jag inte uppskattade var hur mycket tid och jobb det är att öka sin karaktärs förmågor.

Jag minns när jag var liten så var pengar ett stort mål i sig självt, men med över ett decennium av spelande ser rika spelare ut att ge flera miljoner till nya spelare, ibland bara för att vara snälla. Min bror var inget undantag och gav mig mer än vad jag hade tjänat på flera hundra timmars jobbigt grind.

Jag köpte min rusting och gjorde lite av det ena och det andra. Men när jag hade sett världen igen kom den fruktansvärda känslan som jag fått så många gånger tidigare när jag spelat spel, speciellt när jag varit äldre.

"Vad gör jag här?"

Inte för att vara en tråkig gubbe, men det är meningslöst. Som barn hade man inget bättre för sig men som vuxen är det så mycket tid som krävs för att åstadkomma något i spelet. Det är en sådan tidsvampyr och tid är vanligtvis en relativt dyr resurs som vuxen. På detta sätt är den tiden man lägger på Runescape eller, ärligt talat de flesta spelen, helt försummad. Man lär sig sällan något och man förlorar möjligheter som man skulle kunna fånga i verkligheten. Jag har nog blivit bortskämd med min programmering och Linux men varje sak jag lär mig är värdefull för mig senare, olikt Runescape.

Detta visar hur galet mycket tid saker kan ta i RuneScape. Lycka till!

Så jag loggade ut efter några timmar, ovillig att ens närma mig level 60 eller 70 i de olika skillsen på min nya karaktär, något jag gjorde på min gamla. När jag läste vidare om hur skillsen blir ännu mer tidskrävande och att level 85 är en sträcka av 25% till level 99 och att spelare hade hundratals miljarder insåg jag en sak.

"Dessa människor har bokstavligen lagt hundratals, om inte tusentals DAGAR på detta. Tänk dig vad man kunde göra med denna tid."

Jag hade inga aspirationer av att replikera något liknande. Enligt dess TOS (Terms of Service) är det förbjudet att använda macron eller automation för alla dess enormt jobbiga små uppdrag, något som ger stick i stäv mot mina instinkter som utvecklare. Om jag inte får automatisera sakerna, kommer jag inte vilja röra dem. Speciellt tråkiga saker som att klica på samma ruta hundratusentals gånger om.

Nä, jag föredrar nog att diska, dammsuga och njuta av en alkoholfri öl efter några reps med handlarna.